Till alla er illbattingar som googlar giftrecept säger jag bara Ha! Det här handlar om giftermål.
Igår hände det, efter noga övervägande i ett decennium – familjen Höckerstedt blev gift. Eller vi var ju ingen familj Höckerstedt förut utan hade helt andra namn vi blivit trötta på, vi hade ju ändå haft dem i över trettio år! Roliga som vi är nämnde vi inte namnbytet för någon. Förrättaren (eller vad de nu kallar sig de där prästerna som inte är präster) bara sade det men ingen brydde sig. Många märkte inte ens att han sade ett nytt namn. Nåväl, det var ju inte huvudsaken med det här.
Hela partyt ägde rum på Poliisien kesäkoti, ett ställe jag varmt kan rekommendera. Rymmer 200 personer sittande, vi hade inte ens hälften så många på plats. Jag har egentligen inga bilder att tala om i det här skedet, bara de jag tog med telefonen i farten. Någon annan kanske knäppte av något kort under kvällen kan jag tro.
Såhär såg vi i alla fall ut:
Brudparet
Kvällen gick i ganska klassisk stil. Skumpa, förrättning, mer skumpa, mat, kakskärning, kaffe, tal, vals och så party!
Som vals körde vi en klassiker med favoritartisten som sjunger/talar på. Såhär kan det låta. Självfallet uppspelat på originalvinyl av dj:n som också är min barberare. Den här skivan var min men resten hans egna (mest sjutummare förstås) och jag kan säga som så att det kom inte en dålig låt på de 3-4 timmar han discjockade. Man tror inte det skulle vara möjligt att bara bygga upp och bygga upp utan att behöva ta ner nivån emellanåt. Ändå kom det igång med tokbra musik från första början. Dansgolvet var fullt hela tiden. Det var ju det fina att den där 50-60-talsmusiken är våra föräldrars musik men samtidigt vår. Kunde inte ha passat bättre.
En sak vågar jag påstå och det är att kakorna, eller ska vi säga tårtorna för att inte förväxla dem med kex, var de flottaste de flesta beskådat i verkligheten. Min vän, Charlotte, fixade ihop dem. Det var inte en dålig gåva! De smakade nektar (om man kan säga så om tårtor) och var bara helt sjukt snygga! De sattes fram som ett paketbord.
Det fanns vissa småsaker som för den skarpsynte avslöjade att det var vårt bröllop. Till exempel fanns det inte blombuketter eller -arrangemang på borden. I stället hade vi köpt en liten palm till varje bord. Piki är ju lite ointresserad av blombuketter, jag rentav ogillar dem. Så snapsades det enbart svensk akvavit. Namnskyltarna var gjorda av gammal grå teak. Ja, så hade vi snus framsatt åt gästerna vid drinkbordet. I övrigt ganska klassiskt, som nämnt.
Vi hörde några tal, till och med jag pressade ur mig ett i stundens eufori. Ändå måste ja säga att det inte gick till överdrift med talen, vilket det lätt kan göra. Det här var en lagom dos.
Vädret ja. Det var perfekt! Folk satt ute i i solnedgången iklädda kostym och tittade ut över horisonten. Det är vardagslyx. Eller skulle vara om bröllop vore vardag. Men lyx i alla fall.
De senaste veckorna har varit lite småstressiga. Inte katastrofala men absolut inte lugna. Även om det inte varit några direkt problem har det ändå rört sig om hundratals småsaker att ta hand om. För var grej man kirrat har det kommit upp några nya på listan. Därför är det enbart lättnad nu. Tomt, ja, men tomt är bra! Nu kan vi leva som en vanlig familj igen.
Idag var det restfest vid stranden. Det blev ju lite över av allt. Grovt räknat hälften av allt som fanns på bröllopet.
Restfest i parken
Vi fick lite bråttom att sleva i oss 10 kg rökt fårfiol och några feta laxar. Dessutom med några tårtor till efterrätt. Men vi har ju hundra liter öl att skölja ner det med.
Nu ska vi bara leva livet med ungarna och njuta av tomheten.
Ett barn
Frun får tydligen bära allt medan männen bara går med händerna i fickorna, fotar eller liknande.
Ett barn till och en fru
Höckerstedtarna tackar alla involverade.
Share on Facebook
